vi ramlade in i varandras liv och snubblade över gränser som andra satte.
sprang in i öppna famnar och rakt in i sargade, ömma hjärtan.
för långt bort för att våga.
för nära för att se.
så vi sprang igen. bort från innerlighet och liv.
la skuld på praktiken och framtiden.
en tid som inte kan vara nu, kommer nog aldrig sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar